Sommaren dröjde faktiskt lite och maj månad var kanske lite svalare än vad man är van vid här nere men sedan blev det som bekant varmt inte bara här nere utan i hela Europa inklusive Sverige.
Det är dock nu i början på september som man märker den tydliga skillnaden mellan norra och södra Europa. Förr i tiden brukade man säga i Frankrike att det fanns en osynlig gräns vid Lyon. Allt som var norr om var präglad av nederbörd, grönska och kyligare nordiska klimatet medan de delar söder om hade detta typiska torrare kargare varmare söderklimatet.
Om man bortser från tider med Canicule som under en period har drabbat hela landet så finns fortfarande denna osynliga gränsen. Hos oss så visar det sig nu i form av ”svalare” morgnar/kvällar och nätter där termometern visar mellan 17 och 20 grader och soliga dagar där termometern stiger upp mot 30 grader.
Man måste lära sig att sätta på sig och ta av sig vid rätt tidpunkt under dagen.
För mig som inte solbadar eller söker mig till direkt sol på sommaren finns en ännu viktigare faktor för både livskvalité och hälsa och det är ljuset. Denna, för oss människor, så viktiga ingrediensen och det som vi saknar i Sverige under långa perioder av året om man nu inte bor långt norrut och får uppleva en del för korta dagar med snö och klar himmel.
Här nere blir tillgång av ljuset påtagligare ju längre in i höst och vinter man kommer. Det finns en kort period av ”tråkväder” men den övervägs av de långa perioder av ljus man får uppleva.
Längtan till ljuset var faktiskt det som fick mig att söka mig söderut på 70-talet. Jag är uppväxt i Normandie och däruppe är det vackert på sitt sätt men det råder ett klimat som är väldigt styrt av Atlanten och engelska kanalen. Fuktigt, blåsigt och ofta molntäckt och grått. Ni som bott där eller i England under höst och vinter förstår vad jag menar…
Jag har skrivit tidigare om den nödlösning vi hade hemma i Stockholm när mörkret var som tyngst för själen. Terapilampan vid frukosten innan man kom ut i mörkret, tog tunnelbanan och satt sig vid sin arbetsplats tills det var dags att ta sig hem i mörkret. Terapilampan som under denna kvarten det tog att äta frukost kunde fylla våra trötta ögon med en dos av det ljuset som kroppen annars behöver. En sådan lampa ska kunna under en kvart förse oss med den dos av ljus som man får en normal solig dag och det ska göra oss mindre trötta och deprimerade, vilket annars är en vanlig symptom.
Detta slipper man när man lever i en miljö som förser oss med dagsljus/soljus i en tillräcklig stor mängd och det kan jag definitivt känna här. Det är en viktig faktor för välmåendet.
På pricken! Det är ljuset i ännu högre grad än värmen som är det fina med den sydfranska tillvaron, även om tvåsiffriga dagstemperaturer i december inte är fy skam det heller!