Äntligen är vi igenom med omregistrering av bilen!
Vår fina husbil köpte vi ny i Sverige strax innan det var dags för oss att flytta. Bilen skulle ha kommit lite tidigare men dröjde med den första införsel från Tyskland, där bilen tillverkas, in till återförsäljaren i Alingsås.
Så bilen kunde hämtas bara några dagar innan vi skulle åka iväg till Frankrike och vi han precis med att få dit en dragkrok som skulle besiktigas INNAN vi åkte vidare till vårt första delmål, Eljaröd.
Vi packade bilen och drog ner till ”sommarstället” på Österlen och fixade besiktningen av dragkroken där i Kristianstad. Det var vår första lilla ”kämpa sig igenom övning” eftersom beteckningen som stod på dragkoken inte fanns i registret över godkända dragkrokar hos bilbesiktningen. Det var ingalunda så att kroken inte var Euro-klassad men man hade hunnit med att byta beteckning på den modellen under perioden men hade fortfarande dragkrokar med den gamla beteckningen, vilket föranledde ett behov av att kontakta dragkrokleverantören i Tyskland för att kunna få ett certifieringspapper som Bilbesiktningen kunde godkänna… Puh… Men till slut så var vi färdiga med den saken.
Väl framme i södra Frankrike var det bara att komma igång direkt med att ansöka om att få franska registrering eftersom man enligt lag har 6 månader på sig att fixa detta när man flyttar utomlands och tar med sig en bil eller MC.
Förr i tiden kunde man ta sig till borgmästarkontoret i byn eller till prefekturen och få hjälp med detta men alldeles nyligen hade man ändrat det och bestämt sig för att centralisera alla nyregistreringar till ”le ministère de l’interieur” i Paris. Alla ansökan skulle göras över internet.
En bra tanke kanske men med detta följer en massa inkörningsbekymmer som skapar långa svarstider för att få igenom sina ansökan. Det skulle vi märka som dessutom ”valde” att göra allt detta strax innan de stora semestrarna kom igång.
Första utmaning var att kunna överhuvudtaget kunna koppla in sig till den sajt som hanterar detta. Man behövde nämligen logga in sig, identifiera sig och detta skulle man göra med antingen sitt skattenummer, sécurité sociale nummer eller genom andra funktioner som kunde säkra att jag var jag…
Så första steget var att komma på hur jag skulle kunna ta mig igenom den här spärren. France Connect heter det och är en sån ID-kontroll men jag hade inget skattenummer eftersom jag inte har betalat skatt ännu, inget sjukvårdsnummer ännu däremot hade jag skaffat ett telefonabonnemang hos Orange och de fanns med i den listan över företag/administrativa service som kunde bekräfta min identitet (Mobile connect et moi). Posten hade också en sån funktion. Så det gick till slut att få logga in och komma åt den service som finns för omregistrering av importbilar.
Ansökan bestod av att kunna skicka giltiga papper såsom de nuvarande registreringspapprena från Sverige, det viktiga CoC (Certificate Of Conformity) ett papper som certifierar att bilen har de EU normerma som krävs. Men vi behövde också ett papper från det franska skatteverket som talade om att momsen var betalt. Det behövde jag få fram.
Nästa steg var att kontakta det franska skatteverket och där får jag veta att jag behövde betala fransk moms eftersom bilen var yngre än 6 månader och räknades som ny import. Bekymret för mig var att jag hade redan betalt svensk moms.
Den franska skattemasen berättar för mig att jag skulle förstås inte behöva betala moms 2 gånger men att Frankrike skulle vara det land där jag skulle betala så jag behövde få tillbaka momsen från Sverige.
Sagt och gjort jag kontaktar Svenska skatteverket och får reda på där att jag inte kan få momsen tillbaka direkt av dem utan det måste ske genom återförsäljaren av bilen i Sverige.
Där lärde jag mig det jag egentligen visste redan tidigare nämligen att man ska begära tillfälliga transitplåtar när man hamnar i ett läge där man köper en bil i ett land men flyttar bilen så gott som omgående till ett annat land. Det är ett sätt att fördröja betalning av momsen tills man hamnar i destinationslandet.
Så jag kontaktar försäljaren i Alingsås och de är jättehjälpsamma och fixar och donar med skatteverket så de kunde betala tillbaka momsen.
Hela den här övningen var i och för sig bra för oss eftersom Sverige tar 25% moms medan Frankrike tar 20% moms och det blir en slant för en sån husbil som kostar en halvmille.
Så äntligen var jag i en läge där jag hade betalat fransk moms, hade alla papper och kunde bifoga dem elektroniskt… jo alltså jag var tvungen att komprimera / göra dem mindre så de inte blir mer än 1MB var men som tur är så vet jag hur man kan fixa det. (Förstår ni hur jobbigt det är redan i det läget för de som inte har nån datavana).
Detta sker nu strax innan alla tar semester i Frankrike, inklusive de som tar hand om min ansökan… men i slutet av juli får jag både en begäran om att betala för min nya ”carte grise” och sedan efter att ha betalt detta får jag det per post.
Nästa etapp är att ordna själv med att få nya regplåtar att sätta på bilen. Detta sköter man själv i Frankrike. Det finns ett antal företag som specialiserat sig på det och allt görs över internet där också.
Sedan gäller det att hitta ett försäkringsbolag för att försäkra bilen.
Jag jämför och väljer ett av bolagen, skickar en ansökan men får tillbaka att de INTE kan försäkra min husbil eftersom den är inte registrerad som husbil utan bara som en vanliga transportbil!!!
Vår husbil är en så kallad plåtis, det är en transportbil som är ombyggd till husbil och ”le ministère de l’interieur” hade missat det och deklarerat den som en vanlig oinredd arbetsbil…
”Vi kan försäkra den som arbetsbil” säger försäkringsmannen men då ingår ingen försäkring för innandömet…
Det gick förstås inte så nu var jag tvungen att göra en ny begäran om ”ändring av registrering” på grund av felaktig information hos gänget i Paris… Det här tuggade de ett bra tag på. Ett skäl var säkert semestrarna men också att någon hade klantat till det och behövde berätta det för sin chef kanske… så i slutet av September kommer korrigeringen, en ny carte grise och äntligen kunde vi nita på plats våra franska plåtar.
Det talas ofta om den franska byråkratin men själva byråkratin i sig är det inget fel på egentligen. Problemet är folk som klantar till det. När det inte är en själv så finns det alltid någon annan som inte gjort läxan korrekt.