40-50-60 talet. 5 stora giganter..
Mitt intresse för musik växte under en period där rocken och bluesen spred sig över hela världen. Det påverkade mig mer att följa upp det som gjorde inom den engelska rockblues miljön än vad som hände i Frankrike då i mitten på 60-talet. Det var lite senare som jag började lyssna på det som ändå flödade i min omgivning under min barn- och ungdom.
Här tänkte jag ta några av dem som har på olika sätt satt en stark prägel i den franska musikvärlden. Långtifrån en komplett lista och väldigt begränsat också av det faktumet att jag själv väljer de som också fastnade hos mig för både deras konstnärliga uttryck och deras livsöde.
Edith Piaf
Född den 19 december 1915 i Paris. Pappan Louis Alphonse Gassion kommer från Normandie och är cirkusartist och var inkallad under första världskriget och fanns inte som närvarande far under Edith första åren. Mamman, Annetta Maillard född i Italien livnärde sig som gatusångerska med artistnamnet Line Marsa.
Edith växer i en extremt fattigdom. Mammans bristande resurser på alla nivåer gör att hon lämnas till sin mormor. Livet där är inte på något sätt bättre, hon lämnas utan vård, bristande hygien och kärlek. När hennes pappa kommer tillbaka från fronten bestämmer han sig för att be hans mamma att ta hand om lilla Edith. Hon har då hunnit bli 3 år gammal och hamnar hos sin Farmor som bossar för ”une maison close”, en bordell i Bernay, Normandie. I sina memoarer skriver Edith Piaf att det var då första gången hon minns att några brydde sig om henne. Hon blev varmt omhändertagen av de som prostituerade sig där och det var första gången hon mindes att hon kunde äta sig mätt.
Edith höll på att tappa synen och blev djup religiös när hon blev frisk efter att ha genomgått en ceremoni där hon skulle först be vid ett helgons gravplats och får med sig jord därifrån som hon baddade ögonen med under 8 dagar. Till följd av detta blev hon ”mirakulöst frisk” och det satt spår hos henne livet ut.
Hennes karriär som sångerska börjar på teaterscenen i Bernay i Normandie. Hösten 1935 blir hon upptäckt i Paris av av Louis Leplée, ägaren av en cabré vid Champs-Èlysées. Han kommer att vara den som kommer att bli både hennes mentor och adoptiv fader. 1936 kommer hon att spela in sin första skiva.
Hennes liv är en lång vandring fylld av smärta blandat med möten med människor som betytt mycket för henne som t.ex Georges Moustaki, Yves Montand eller Charles Aznavour.
1951 efter en bilolycka blir hon morfinist och lyckas ta sig ut ur beroendet 1955 efter ett antal detox behandlingar. Äntligen fri från morfinen vårdar hon sin reumatism med stora doser kortison som hon blandar med alkohol för att döva sina övriga smärtor.
Georges Brassens
Georges Brassens, född den 22 oktober 1921 i Cette (namnet Sète stavas inte så förrän 1928). Dog den 29 oktober 1981 i Saint Gely-du-Fesc i l’Hérault.
Hans kärlek till poesi startar 1936 tack vare hans lärare i franska. Alphonse Bonnafé som introducerar honom i tekniken kring ”la technique de versification et à l’approche de la rime”.
1940 flyttar han till Paris och lämnar livet som medlem i småtjuvande tonårsgäng och hamnar hos sin moster Antoinette Dagrosa. Hemma hos henne finns ett piano och Georges kommer att lära sig att hantera instrumentet på egen hand utan att kunna läsa noter.
För att inte vara till last söker han jobb hos biltillverkaren Renault men det blir inte långvarigt” Den 3 juni blir Paris bombarderad och Renault fabriken blir träffad.
1943 har nazisterna invaderat Frankrike och deras krav på Vichyregimen leder till att Georges Brassens tvångsinkallas som arbetskraft till Tyskland där han kommer att jobba i BMW:s flygmotor-fabriken. i Mars 1944 i samband med en permission tar han chansen att fly och kommer inte att ta sig tillbaka till fabriken.
Tillbaka i Paris gäller det nu att inte fastna i Gestapos letande efter honom. Han göms av ett par som låter honom leva hos dem fram till befrielsen.
Efter kriget utvecklas hans konst som vissångare och hans texter handlar mycket om hans antimilitarism, hans motstånd till kyrklighet, hans anarkistiska syn på livet och hans stora kärlek till poesi som uttrycksmedel.
Charles Aznavour
Charles Aznavour är född den 22 mai 1924. Dog den 1 oktober 2018 i Mouriès.
Hans riktiga namn är Shahnourh Varinag Aznavourian. Hans karriär börjar under 40-talet och fram till hans död har han hunnit spela in över 1200 sånger som han sjöng i flera språk, franska, engelska, italienska, spanska, tyska, på napolitanska, ryska och armeniska. Förutom hans omfattande musikaliska gärning har han också varit skådespelare och medverkat i 63 långfilmer!
Hans intresse för musik och skådespeleri börjar tidigt. redan vid 9 årsålder börjar hans bana som musikant och skådespelare vid Théatre du petit monde i Paris. Som ung finner han förebilder i Maurice Chevalier men framförallt Charles Trenet.
Yves Montand
Yves Montand, född den 13 oktober 1921 i Monsummano Terme i Italien. Dog den 9 november 1991 à Senlis i Frankrike.
Familjen flyr fascismen i Italien och familjen installerar sig i Marseille. Den unga Ivo Lini som han egentligen hette finner en passion i filmvärlden och framförallt amerikanska musical filmer. Han beundrar Fred Astaire bland annat. Väl i Paris och med supporten av Edith Piaf kommer han att göra sig ett namn när han uppträder i många kabaréer. Det är också hans succé som musiker som kommer att lead in honom till filmvärlden.
Han kommer att göra sig känd för hans politiska engagemang på den vänstra sidan. Militant i ”Mouvement de la Paix”. Han kommer bland annat att göra konserter på l’Olympia i Paris till stöd för de som flydde Chile efter Pinochet ”coup d’état”.
Gift med Simone Signoret sedan 1951 kommer de att forma en av de mest kända par inom den franska filmvärlden.
Jacques Brel
Jacques Brel, född 8 april 1929 i Schaerbeek och dog 9 oktober 1978 i Bobigny, är en belgisk sångare, poet, skådespelare och regissör. Betraktad som en av de största utövarna av den franska sången, Jacques Brel, på höjden av hans popularitet, övergav sångturnén 1967.
Fantastiska texter och en förmåga till inlevelse som blev väldigt mycket av hans signum.