Finns inte tid att va pancho!

Att gå i pension är för en del synonym med att hamna i en sorts existensiell kris där man undrar vad man nu ska göra av all den tid man plötsligt får! Det är rätt viktigt att man har förberett sig för det. En del av oss har levt större delen av sitt liv med att smälta samman med den person man var yrkesmässigt och när det är dags att lämna det kan vissa känna att de går ifrån det som kändes som den egna identiteten. Plötsligt finner man tomhet där man borde känna helhet.

Det är bra att man odlar olika sorters passioner på sidan om det man pysslar med yrkesmässigt för det är just de där delarna som senare kan få ta mer plats. Det är de som kommer att fylla ens tillvaro med en känsla av att tiden framåt blir meningsfullt oavsett om det är kanske något som bara en själv bryr sig om.

För min egen blir det förstås att kunna ägna tid i min musikstudio. Det här med musik var något jag pysslade med i tonåren och fram till det år jag flyttade till Sverige 1977.
Jag tog min gitarrer med mig till Stockholm den hösten men det var så mycket annat som gjorde att de hamnade i garderoben. Ett nytt liv, ett helt nytt språk att lära sig, skaffa jobb och det gick bra med allt det här men till det priset att musiken hamnade långt bak i ryggsäcken.

Det var inte förrän början på 2000-talet som jag sakta vandrade tillbaka till att ta fram mina instrument. Det blev också en tid då jag började komma i kontakt med andra som hade musiken som sitt intresse. Det fanns då ett antal bra internetforum där man kunde prata om musik, om spelteknik, om instrumentval och om annat trams. Det blev roligt för att man kunde få ett fönster till andras sätt att närma sig musikens värld i en miljö som var högt i tak. Man fick dessutom mycket nära vänner trots att man kanske bodde långtifrån varandra. Jag har än idag vänner på nätet som jag lärt känna rätt väl trots att man aldrig träffats live.

Perfekt för mig som annars pysslar med något som i mångas ögon och öron låter udda. Jag använder mig av musiken lite som ett sätt att måla landskap, måla abstrakta landskap, stämningar och då hamnar jag utanför ett traditionellt sätt att ”bygga upp låtar” och det är inte något vinnande recept 🙂 men det är himla kul! Själva skapandeprocessen är fylld av lust och det finns något härligt i att känna att man gör något som överensstämmer med end egna intentioner snarare än att ge sig in på att försöka skapa något man tror de andra gillar.

Så mitt tips är definitivt att skaffa sig sköna hobbys som ger utrymme för skapande kraft och lust. Det är ett perfekt sätt att känna att tiden inte räcker till till och med som pancho!