Syrah ,Mourvèdre, Carignan och berg av Schistes.

Att komma till Languedoc utan att få besöka en enda ”cave” och få vara med om en ”degustation” är att betrakta som omöjligt. Det kryllar av diverse små och stora vinodlare och det kan vara riktigt givande att få besöka några av dem och försöka få ett hum om hur vinet tillverkas och vad som skiljer dem åt.

I veckan var det ett besök på ”Chateau Grezan” som fick bli Kickis och Mattes introduktion i Languedocs vinerna. Slottet ligger bara några mil från Murviel.


Le chateau de Grezan är ursprungligen en gammal romersk villa som lockade förut de som gick den långa vandringen till St Jacques de Compostelle.

i slutet av 1200-talet togs det över av tempelriddarnas orden och blev ett centra för deras ”croisades”.

1824 bestämde en rik familj att återbygga ett slott med ”medeltidsinspiration”.

Idag är det förutom vintillverkning en plats för diverse olika konstnärliga evenemang oftast måleri eller fotoutställningar.

Kommer man till en ”degustation” oanmält såsom vi gjorde tas man emot väldigt vänligt och får möjlighet att i lugn o ro smaka på många olika sorters viner ut deras produktion, Allt från enklare viner i 6 euros klass till dyrare i uppemot 150 euros klass.


Det intressanta i området är att de flesta vinodlare har förbättrat sin process och satsar på kvalitetsviner. kvalité före kvantitet sedan en 20-30 år tillbaka.

Faugères området har också något säreget geologiskt. på de drygt 100 hektar som slottet använder för sin vinodling finner man en bergart som kallas för schistes.


Det speciella med berget är dess förmåga att samla på sig vatten underifrån och värme uppifrån. Denna magasineras och kommer vindruvorna till godo också under natten då deras mognadsprocess inte stannar av tack vare denna speciella förmågan.

Många olika druvor.

Många olika nyanser.

Under visningen hade vi en ”sidoutbildning” om roséviner. Eftersom dessa har blivit populära sommarviner ville vi höra om det har påverkat deras produktion men också hur de kom till.

Vi fick ställa oss framför kartan över vindruvsorterna och gissa vilka som används för rosétillverkning.

Nu är det så att röda druvor är de som används.  Man separerar druvskalet, kärnor och vätskan under processen. Sedan låter man det som ska bli rosé få ligga på en bädd av skal och kärnor. Det som sedan gör att rosévinet blir ljusare eller mörkare är hur länge ”vinet” får ligga. Ju längre desto rödare blir vinet.

Så vår värd kunde sammanfatta rosévinet som att det var ett ungt outvecklat rött vin, detta sagt utan någon värdering i ordet ”outvecklat”.

En vanlig dag i Languedoc.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *