Lonesome cowboys a long long way from home!

En månad i Skåne och besök hos barn o barnbarn i Stockholm. En som alltid på tok för kort tid men nu var det dags för att sätta sig i bilen och sikta söderut igen!

Med ett ovanligt milt väder för att vara första veckan i december startar vår färd i regn och efter ett par hundra mil i Danmark börjar jag längta efter stunden då man kommer ut ur detta enorma regnvädret. Mörkret sänker sig redan vid 16-tiden och målet blir att ta färjan över till Puttgarden klockan 20:15, vilket vi lyckas pricka.

I brist på annat spännande ägnar jag båtfärden till att observera mötet mellan dessa få resenärer på väg någonstans och en personal vars uppgift är att sälja dyra pölsekorvar med pommes frites, cigaretter, sprit och godis. Alltid sker med en släng av ultrapid, ingen stress under dessa 45 minuter men inte heller någon Carpe Diem känsla heller. En märklig känsla av att fånga in en stund där alla är i någon sorts transition på väg till något annat. 

Ut ur färjan och vidare en bit genom norra Tyskland.
Vi hade tidigare planerat ett besök hos en husbilförsäljare för att köpa en tysk gasflaska som skulle kunna vara större än den svenska vi har samtidigt som det kunde rymmas i  det mindre utrymmet som vår husbil bjuder på. Detta med gas och bristen på samordning mellan EU länderna skulle kunna bli en långt inslag men jag lämnar det därhän. Jag hade pluggat på men  det blev inget sånt besök iallafall eftersom vi kom så sent och de skulle inte öppna igen förrän kl.10 nästa morgon. 

Första natten blir lite norr om Lubeck. Skönt att hitta en bra parkering, stänga av motorn och fixa inne så man kan ta fram käk, lite vin och koppla av. Till och med smattrandet från regnet blir en mysig upplevelse. 

Vi reser med våra 3 mopsar och denna gång blir en nödvändig del av vår planering att se till att våra pauser sammanfaller med tillfälliga regnfria stunder så att man ger dem en chans av att kunna ta sig ut och lufta pälsen samt fixa lite annat. De är alla tre vana vid att resa och älskar sitt lilla mobila hem, ”mopsanpassat” med sköna liggplatser för dem.  Mops receptet: ”Skön säng – God mat – Korta promenader – Bra sällskap”. Det är som gjort för ett liv i en compact-living husbil och det gillar de!

Plöja sig igenom Tyskland.

Vår planering ner till Murviel säger att vi kommer att behöva planera en rutt som inte leder oss rakt in i några av de vägspärrarna som de ”gula västarna” fixar här och där.
Så denna gången tar vi inte den vanliga motorvägen genom Tyskland som annars skulle leda oss till Mulhouse, vidare ner till Lyon, Nimes och slutligen Montpellier. Vi satsar istället på att ta oss in i Frankrike genom att åka till Luxemburg och sedan gena över till Clermont Ferrand och den vackra delen som kallas Auvergne.
Så nu med start norr om Lubeck fortsätter vår resa under ihållande regn men med den skillnad att nu börjar det blåsa lite också som en extra krydda… Man kan verkligen använder termen ”plöja sig igenom” för det är precis den känslan jag får bakom ratten… Dålig sikt och piskande regn framkallar ingen spontan lust för avvikelser från målet nämligen att komma så långt ner man orkar under dagen med en hemlig dröm om att ”det kan väl inte fortsätta regna så här hur länge som helst”, vilket det ändå gjorde, skule det visa sig. Det blev en rak sträcka genom vattenmassorna ner till gränsen till Luxemburg. Trier, here we come!

När blöt blir blötare än blötast!

Resan vidare ner leder oss genom Verdun och ardennernas gröna åsar, historiska platser från första världskriget.  Sikte och GPS ställls mot senapens stad Dijon. 
Med en, under resan, utvecklad envishet tar vi oss igenom det massiva regnområdet som täckt hela Norra Europa, betar av små byar en efter en och åker genom det böljande landskapet. Under en stund verkar det finnas en glugg i molntäcket och vi passar på att rasta våra fyrbenta medpassagerare. Passande nog i dessa juletider stannar vi för en fikastund på ett ställe där mistel växer på sina värdträd… 

Förbi Dijon och vidare in i Auvergne med regn och rusk som följeslagare landar vi framåt kvällen i en by med det pittoreska namnet ”Le donjon”, alltså det som på medeltiden var namnet för fängelsehålan!

Ett intressant konstaterande är att trots att en del byar verkar se sin befolkning minska så har de ändå restauranger, bagerier, caféer, postkontor, mataffärer,  bank och allt det som annars lätt hade kunnat ”rationaliseras bort”. Här kämpar man för att försöka bibehålla mänskliga värden och service nära människor. Här i ”fängelsehålan” har man ändå känt av den avfolkning som landsorten lider av, något som tyvärr inte är unikt för dem.

Den osynliga magiska gränsen…

Längtan var hela tiden att passera denna osynliga gränsen mellan Norra och Södra Europa. Ligger som en linje mellan Lyon och Clermont Ferrand. Söder om kommer ljuset fram. Speciellt tydligt denna gång efter en resa igenom Danmark, Tyskland och norra delen av Frankrike med massiva mängder ihållande regn.

Här nedan en sista smakbit av Auvergne på nära 1000-meters höjd och på väg ner mot Millau och Montpellier. På bilden en vacker konstruktion av en icke alldeles okänd konstruktör nämligen Gustav Eiffel.

”Designed by the engineer Léon Boyer and built by the renowned Gustav Eiffel. It is extraordinary because it was the largest metallic structure of its time, built from 1880 to 1884, and because it acted as a sort of laboratory for the construction of the Eiffel Tower, five years later.”

”One is certaintly wont to recall the Maria Pia Viaduct, at Porto, but the builders here had to overcome much greater dimensions (565 m for the span, and 122 m high)!  Four hundred workers – French and Italian – laboured on this gargantuan endeavour, where the metallic structures (3 250 tonnes) were assembled with no more than 600 000 rivets…without a scaffolding.”

Läs mer här om denna fantastiska kontruktionen:

http://www.cantal-destination.com/articles/viaduc-de-garabit-eiffel-s-cantalian-masterpiece-137-2.html

https://youtu.be/lZLlQpQSxGQ

Därifrån lämnade vi regnet och den mjölvita himlen ”för gott” . Att ta sig ner från Massif Central till Larzac platån och sedan vidare ner till den 30 kilometers bredda ”kustremsan” är en vacker tur.  Vi undvek dock att ta oss över den andra berömda bron i Millau eftersom det blåste rejält med vindbyar uppemot 20 m/s…  Men vad är lite blåst när man äntligen får se ljuset igen efter 3 dagars av regn och mörker. 
Temperaturen på 6 grader uppe på platån höjs också i takt med att vi kommer ner och på låglandet landar det på 16 grader!  Solen lägger sig en aning senare här nere jämfört med i Sverige och vi närmar oss vårt occitanska hem…

Väl framme efter 6 veckor i Sverige kan vi bekräfta att Jultomten finns också på varmare breddgrader… Här ett bildbevis inga Fakenews inte!

God Jul till er alla!

3 svar på ”Lonesome cowboys a long long way from home!”

  1. Mycket trevlig att läsa om er resa!
    Önskar er en God Jul och ett
    Gott Nytt År! 🌟🎶🎉
    🎅🏻🤶🏻

  2. Jättebra beskrivet och väldigt kul att följa er färd. Minns själv en regnig och mulen färd från Sverige till södra Frankrike under senhösten för många år sedan och hur skönt det var att komma till ljuset och värmen som infann sig strax efter Lyon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *