Fixa vår innergård/terrass.

En trevlig del i vårt hus är att vi har tillgång till att kunna komma ut från köket/vardagsrum/ena sovrum till en liten innergård. Det är rätt ovanligt när man bor inom den gamla byn.

på denna terrassen har vi ett bord i behov av lite kärlek till. Den är gjort i marokansk stil med små kakelbitar vars fog behöver snyggas till på sina håll.

Den typen av bord och tillhörande stolar är gjort i järn som man låtit rosta. Vissa gillar det men jag vet inte om jag hör till den skaran. Nackdelen med det är att om man, som nu, inte har behandlat det med någon sorts skyddshinna så blir det så att rosten kan färga av sig både på terrassgolvet och i värsta fall på kläderna… Jag funderar på att måla alla järndelar svart! och ordna med lite färgglada sittdynor.  Jag vet att jag nu kommer att skapa en massa reaktioner för och emot, men det är en del av livet ju 🙂

 

Planering av vår andra vecka – genomgång av källaren och extra luft/luft.

En sak som är extremt viktigt när man köper hus både i Sverige och i Frankrike är att försäkra att man har haft en besiktningsman för att i ett tidigt stadium kunna få den nödvändiga informationen om husets skick och var som eventuellt behöver åtgärdas.

I vårt hus kunde vi på det sättet få information om att det fanns spår av termiter i källaren. Det kan låta oroande men i vårt fall var det inte det. Källaren sedan 20 år tillbaka är helt isolerad från resten av byggnaden. Det gjordes en större renovering vid den tiden och man gjöt en cementplatta och satte klinker i alla golv på plan 1 , 2 och 3. Det innebär att källaren blev på det sättet utan naturlig väg för termiterna att sprida sig vidare.

Dock kan jag tycka att de som gjorde jobbet hade likaväl kunnat göra det ordentligt och att de, när de ändå planerade att göra en betongplatta över källaren, hade kunnat plocka bort allt trä och de stora bjälkarna i källaren. Det skulle ha eliminerat risken att få skadedjur! Istället använde de det befintliga golvet en trappa upp som underlag när de gjorde cementplattan, vilket sparade dem en del arbetstid och pengar… Kostnaden fick man istället ta nu.

Dessa gamla källarrum i många av dessa gamla hus har nästan alla en  gemensam nämnare nämligen att ingen har velat satsa några pengar på att göra dem beboliga eller åtminstone sett till att de fick en välfungerande ventilation.
I vårt hus har vi  avloppsrör kopplade till det kommunala avloppet i en öppen brunn in i källaren. Dit kommer regnet som samlas på innergården och från en del av taket. Detta ökar luftfuktigheten och utan en bra ventilation är det en perfekt grogrund för parasiter och fuktskador.

Detta ska vi nu åtgärda.
Under förra veckan hade jag ett planerat möte med en byggfirma och vi kommer tillsammans att skissa på en åtgärdsplan för att få en källare som blir ren, fräsch, ventilerad och som kan med fördel användas för att lagra åt sidan diverse saker.

Termiter är som sagt något vi kände till från början och har planerat för att åtgärda. Säljaren fick stå för saneringskostnaden som påbörjades direkt efter kontraktskrivningen. Själva behandlingen brukar ta nåt år innan man fått bukt på hela termitkolonin.

Det andra projektet är att korrigera ett annat misstag från tidigare ägaren…
Vi har Luft/Luft anläggning i huset. Plan 2 och 3 delar på en extern enhet och fungerar problemfritt. På plan 1 däremot gjordes en märklig lösning med den luft/luft anläggning som finns där… Den delen som normalt ska sitta ute har, av en märklig anledning, hamnat in i källare?…

Jo… i den här källaren med taskig luft och fukt… 🙂

Min gissning är att de hade en rätt obefintlig arbetsplanering när denna anläggning skulle sättas på plats.Vår del av byn är delvis K-märkt och de kan ha fått nobben från kommunen att sätta den externa delen på gatufasaden.  Så simsalabim var det någon med briljanta lösningar som placerade den normalt yttre aggregat på insidan i källaren istället!

Så det ska vi också lösa nu under sommaren. Vi ska helt enkelt kontrollera om man inte kan fixa en ny luft/luft som ansluts till den externa delen som idag försörjer plan 2 och 3 med luft. Det vore det smidigaste… Låt oss hoppas på det.

Första veckan – Rensa och Fixa svenska FörsäkringsFasan.

Planeringen för den första tiden blir alltid omfattande när man lämnar ”allt efter sig” och måste återknyta en hel del praktiska saker.
Tidigt under februari skickade vi alla nödvändiga handlingar för ”utflytt och begäran om S1 intyg” till försäkringskassan . ”S1” dokumentet är grunden för det samarbetet som finns mellan Sverige och Frankrike och gör att vi kan tillgodräkna oss sjukvård i  både Frankrike och också i Sverige när vi är på besök. Detta gäller för oss som utflyttade pensionärer.

Just nu väntar vi på det här dokumentet från Sverige. Under måndagen var Maria i kontakt med FK och undrade hur det gick med behandlingen av vår numera 3-månader gamla begäran. Beskedet Maria fick var att det INTE var påbörjat än!!

Utan det steget kan vi inte gå vidare med att ordna inregistreringen hos CPAM (motsvarighet till FK) eller att få välja en egen husläkare.  Att få välja husläkare är också en del av det som krävs för att få denna berömda ”Carte Vitale” alltså ett kort som blir vårt bevis på att vi har rätt till likvärdig sjukvård som alla andra. Kruxet just nu är som bekant Försäkringskassan som säger sig ha så långa handläggningstider att en sån simpel sak som att skicka ett papper till Frankrike kräver nu över 3 månader väntetid. Vad jag har hört ryktas är att de kan likaväl ta på sig 6 månader eller mer… Så det är att köra Carpe Diem ett tag till på den fronten.

Vi ska också under nästa vecka ta oss till ”Le service des impots” (skatteverket) I Béziers och anmäla att vi numera har huset i Murviel som vår ”Résidence principale”.  Detta påverkar fastighetsskatten. Det finns en ny lag i Frankrike som befriar alla från fastighetsskatt för den primära adressen medan alla andra hem/semesterhus kommer att få sina skatter höjda.
Självfallet var vi energiska på den fronten och tog oss till skatteverkets adress i Béziers under fredagen men fann att de gjorde ”le pont”… De ”gjorde bron” ett uttryck för klämdag.

Under vår första vecka har vi både fått uppleva ”faire le pont” flera gånger och varningar om tågstrejker och annat. Fix och tricks blir en del av vardagen altrernativt får man skjuta saker och ting framåt..

Under veckan och helgen har vi kört en massa grejer till tippen.
Vardagsrummet har fått en ny nätt Ikeasoffa med tillhörande fåtölj och bord. Den gamla Ikeasoffan som lämnades i huset var på tok för stor, bjässig och sjabbig. Förra ägaren hyrde ut huset till turister under många år vilket resulterade i slitna inredningsdetaljer och ett hus i behov av kärlek.

Känslan innan:


och efter


Nu fick vi luft och space tillbaka. Vi kommer nu pö om pö att fixa en skön blandning av modernt och gammalt. Ingen ShabyChick eller vad det nu heter… Ingen pluttinutt eller vad vissa tror är typiskt franskt… Vår inredning kommer att växa ut ur en blandning av saker vi gillar helt enkelt 🙂

Fredag 4 maj – fixdag nummer 1.

Förra ägarna lämnade allt i huset på gott och ont eftersom en del av det de lämnade ville vi rätt omgående ersätta med lite egna fräschare alternativ.

Under genomgången av huset före köpet hade vi inte provlegat sängarna och inatt kunde vi konstatera en sak… Dubbelsängen i vår ”master-suite” högst upp i huset hade hårda madrasser! Maria väckte mig mitt i natten med orden ”Det är som att campa och ligga på hårt liggunderlag det här!” och då ska man ändå ha i åtanke att vi hade precis sovit flera nätter i vår plåtis…

Här ett bildbevis på en del sängar på väg till tippen 🙂

Nu gällde det att agera… så vips först till vår lokala bank Credit Agricole i Murviel för att hämta det bankkortet vi bad dem behålla tills vi var på plats och sedan vidare till Beziers och leta madrass.

Det blev en skön och tjock tempurmadrass! ”la crême de la crême” som försäljaren kallade det.  Vi har varit bortskämda med en lyx norsk säng av märket Jensen hemma i Sverige under många många år och ta sig neråt i kvalité när det gäller en så viktig uppgift som att få vila ordentligt, det funkar bara inte… Man ägnar ändå en stor del av sitt liv med att sova!

Nästa etapp var att ta sig till Orange butiken (motsvarighet till Telia i Sverige) och införskaffa ADSL internet eftersom vår by inte har planerad fiber indragning förrän om några år, samt ett eget fransk mobilabonnemang.
Det gick alldeles utmärkt förstås, vi hade förberett oss med Senaste el-faktura som bevis på var vi bor och sedan var det det här med att bevisa vem jag var… Tar fram svenskt körkort… Hahahaha… nä du! inte ens franskt körtkort godkänns som identifikation fick jag veta… Det som gäller är franskt ID-kort eller pass.
Passet hade jag förstås hemma i Murviel. Klockan började ändå närma sig den tid på dygnet då fransmännen tar sin 1,5 timmes lunch break. Bara att sätta sig i bilen och vara glad på att Murviel är endast 13 kilometer från Beziers.

I övrigt är det påtagligt vad folk är snälla och artiga det är mycket leende och trevliga hälsningsfraser och man känner sig välkommen oavsett om det är för att göra en bra eller mindre deal i affärerna. Människorna man möter ute på gatan, både barn och vuxna, hälsar vänligt. Tänk att sånt ska behövas kännas nästan som något onormalt? Fler såna små detaljer som avslöjar vårt kynne är lustiga. Ett påtagligt första intryck är just denna lite ”gammaldags väluppfostran” som i det fallet bär med sig att man behandlar sina medmänniskor på ett vänligt sätt.

 

Torsdag den 3 maj 2018 – Nu landar vi!

Vi bestämde oss för att ta det lugnt och ta flera dagar på oss för att åka från Eljaröd på Österlen till Murviel.
Vår flytt från Stockholm innebar att vi, efter 20 år av boende/samlande i huset i Enskede, behövde antingen bli av med eller ta med oss en hel del prylar.
Det blev en hel del också som skänktes till Stadsmissionen och resten fick åka ner till gården i Skåne.

Tanken är att i nästa etapp ta med sig sånt som passar här i Murviel.

Denna första resa blev speciell av den orsak att jag ville också ta med min motorcykel, vilket gjorde att Maria och våra 3 mopsar fick åka med plåtisen medan jag tog dessa dryga 200 mil på min MC.
Etapper på runt 40 mil och hastigheter på 90-100 km i timmen blev det. Resan gick utan bekymmer, förutom att vi i höjd med Göttingen insåg att jag hade åkt utan ryggskena! Jag hade tidigare köpt en ny fin MC-jacka och ryggskena men glömde att ta på mig ryggskenan när vi reste från Österlen!
Oops! det man inte hade i huvudet fick man ha i plånboken… men jag hade tur att vara i närheten av en bra MC firma som hade dessutom rea på jättesköna ryggskenor.

Framme i Murviel som sagt och äventyret börjar!