En dag i Agde.

Ett besök i den gamla historiska delen av Agde är som en fröjd om man jagar sköna vyer och fantasieggande detaljer.
Den lilla staden kryllar av historia som finns inbakat i dessa husväggar. Jag låter bilderna berätta sin egen saga.


”Cette voie finit en escalier”… En gullig information som talar om att den här lilla gatstumpen i pilens riktning avslutas med en trappa. ”


Dagen avlutades med fyllda galetter och cidre brut från Bretagne. Inte riktigt occitanskt men väldigt gott. Ägarparet har haft creperiet i 25 år och kom själva från Carnac i Bretagne.

Ännu en vanlig dag i Languedoc.

Le cirque de Mourèze.

Mourèze är en vacker liten by söder om ”Le lac de Salagou”.
Byn ligger i direkt anslutning till en 300 hektar stort dal där erosionen av den kalksten som berget består av har skapat fantastiska formationer.


Det finns en mängd stigar att följa både för de som tänker ta en längre tur i terrängen och för de som nöjer sig med att ta en kortare tur upp till ”le belvedere” där man får en fin utsikt över dalen.

Det finns inom området ett stort antal grottor där man har hittat spår av bosättningar från 2000 år före kristus fram till vår tidsålder.

Ännu en fascinerande plats. Vi avslutade dagen med ett besök på restaurangen ”Chez Eva” i byn. Utsökt mat som avslutades med en espresso och en liten creme brulée. En helt OK dag i Languedoc.

På besök i Celles.

Celles var en av de små byarna som evakuerades när projektet som gick ut på att man skulle skapa en konstgjord sjö uppe på platån tog form på 70-talet.
Det som hände med just den byn är att endast en del hamnade under vattenytan. Resten fick förfalla eftersom kommunen under lång tid inte ville att man skulle kunna få flytta in igen.

Idag finns endast ett hus som har renoverats för att fungera som ”la mairie”… Jo! Byn har fortfarande ett ”stadshus” som numera finns bemannat under ordinarie arbetstid.

Det finns också någon idé om att kommunen skulle kunna tänka sig att starta ett boendekooperativ med privata investerare (ej för spekulation) som skulle kunna få ta över husen. Villkoren är att husen skulle renoveras och användas som antingen primärt boende eller för någon ekonomisk verksamhet och att investeraren betalar en årlig fastighetskatt som beräknas utifrån storlek och användning.  Kontraktet skulle sträcka över 39 år med möjlighet att förlänga det med 2X30 år…  Det går att läsa om det i lilla skyltskåpet vid entrén. Det projektet verkar inte ha fått någon fart ännu…

La fête des Petetas.

Ännu en festlighet i byn. En årlig tradition där byborna får beskåda diverse evenemang uti byn och sedan samlas för en gemensam middag uppe i den gamla delen vid slottet.
Mat, vin, musik och dans från regionen för en skön blandning av människor. Inget sånt där ”vi och de” utan en gemytlig trevlig atmosfär där alla känner sig välkomna.

Mer av sånt behövs hälsar jag Åkesson & hans kompis Le Pen.

”La vrai France”!

Fest i byn.

I år firar vi den franska nationaldagen på lite olika sätt. Det ena är en trevlig tradition som initierades här i Murviel av den lilla kolonin av svenskar, irländare, engelsmän och från i år förstärkt med en australienare.

Den 13 july, alltså dagen innan nationaldagen samlas alla med medtagen mat och dryck i den underbara trädgården hos Joanne.En trevlig kväll som har blivit till en årlig tradition.

Byn ordnar också den kvällen en kortege som avslutas vid ”les services des pompiers” (brandstationen) där ett fint fyrverkeri blir la crême de la crême för alla.

Våra mopsar överlevde det och var som vanligt glada med resten av flocken kom hem.

Närma sig 40 kräver skydd (40 grader alltså).

Under veckan har vi bytt alla våra luft/luft klimatanläggningar! De tre som fanns var 15 år gamla varav ena inte var brukbar. Nu är de bytta och vi har lagt till en fjärde i det rummet som kommer att vara vårt gästrum med direkt utgång till terrassen/innegården.

Nu kan vi njuta av svalt inneklimat på alla 3 våningsplan när termometern ute på terrassen anger 39 grader i skuggan!

Béziers idag! en stad i förvandling.

En stad med ambitioner att få bort den gamla stämpeln att vara en trist grå smutsig arbetarstad till skillnad från den arisktokratiska universella vackra ljusa Montpellier. Beziers med sina 76000 invånare är mycket mindre än Montpellier där 270000 människor bor men ”lilla systern” har definitivt ambitioner.

Idag finns det en otrolig energi och tydligen också ekonomiska resurser som håller på att förvandla åtminstone de gamla centrala delarna av staden till något riktigt trevligt att vistas i. Man har renoverat gator och torg, lämnat bidrag till husägarna så de renoverar sina hus. Det skapas aktiviteter ute bland folk, rekreationsområden, konstutställningar. Man får folk att komma ut och njuta av stadens möjligheter.

Beziers är en stad starkt präglad av invandring och en stad som idag styrs just nu av en borgmästare som stödjer LePen. Vad detta innebär på sikt är oklart.

När man vandrar i stan kan man ana att uppfräschningen av staden kommer att skapa en tydligare segregation där människor med bra ekonomi kommer att flytta in i det här fina centrumet och tränga ut andra med tunnare plånbok, någonting man ser ske runt om i världen. Än så länge  är alla ute på kvällarna med sina barn och njuter av en stad som finns för alla, oavsett social status eller tjocklek på plånboken… Självfallet kan man, om man har den ambition, se till att inte skapa ghetton och aktivt bidra till att ha ett blandat samhälle men då är man på ett spår som kanske inte ”Monsieur le Maire” arbetar för.
Fortsättning följer på den fronten…

Denna sköna varma kvällen var vi på rundvandring för att titta på en historielektion om Beziers under 1200-talet.

Klockan 22:15 startade föreställningen. En ljud/bild föreställning projicerades på l’eglise Saint Madeleine, mitt i staden och tog oss tillbaka till 1209 då kyrkan brändes ner under det blodiga slaget som ägde rum mellan å ena sidan de romersktrogna styrkorna och å andra sidan den katolska gruppering som hette ”les cathares”. Folk sökte skydd i kyrkan under slaget och ett stort antal brändes inne. Detta var kulmen för ett religiöst krig som skulle sätta sin prägel på vad man nu skulle kunna kalla den occitanska själen.

Stranden kontra floden eller hellre både och…

Där vi bor har vi ungefär lika långt till stranden vid havet (2 mil) som till en flodstrand vid floden Orb. Man kan välja sandstrand/saltvatten eller stenig flodbädd med friskt vatten från bergen (och varmt en sån tid som denna). Köpa plastsandaller till barnen och till sig själv är bra tips 🙂

Portiragnes Plage är en trevlig strand nära Beziers.

och det fina flobadet vid Roquebrun!

CPAM och Maria

Att flytta till ett annat land är kopplat till en massa praktiska saker som ska på plats. En av de viktigaste är kanske att få ordning på sjukvården.

Sjukvården i Frankrike är av otroligt hög klass och uppföljning av ens vårdbehov sker alltid genom en husläkare som man själv har valt att ha som sitt nav i de eventuella vårdbehovet man kan komma att behöva.

Så första steget när man kommer till Frankrike är att ta kontakt med CPAM (Caisse Primaire D’assurance Maladie). CPAM är motsvarigheten till Försäkringskassan.

Som svensk pensionär ska man ha anmält sin flytt till Frankrike hos Försäkringskassan och fått ett dokument some heter E 121. Det dolkumentet bekräftar att det finns ett avtal mellan länderna som ger oss rätt till vård i både Frankrike och Sverige. Detta lämnas in till CPAM tillsammans med personbevis, bevis på att man bor i landet i form av t.ex elräkningar, och annan information.

Det gjorde vi hos CPAM i Beziers for c.a 1 månad sedan och fick besked då att ärendet kunde ta upp till 2 månader. Samtidigt fick vi veta att om vi ändå behövde vård under väntetiden behövde man bara spara alla kvitton för att få tillbaka kostnaden när vår inregistrering var klar

Nu en månad efter ansökan har Maria fått per mail ett besked om att hon är intagen i det franska sjukvårdssystemet och med det följde ett papper som används som intyg när man ska besöka läkare. Maria har alltså fått sitt ”numero de sécurité sociale” före mig!
Jag hade nämligen glömt att bifoga en födelseattest från min födelsestad i Frankrike. Jag har dessutom redan ett sånt nummer eftersom alla i landet får ett numéro de sécurité sociale när man födds men efersom mitt har varit vilande under 40 år måste det grävas fram igen 🙂

Underbart bra jobbat av CPAM och riktigt proffsigt och smidigt hanterat.

I nästa etapp ska då Maria kunna få välja en egen husläkare och när detta är gjort kommer hon att få hem en ”carte Vitale”. Denna används sedan i alla vårdärenden och gör att man slipper lägga ut pengar i förväg för sin vård.