Le canal du Midi.

Le canal du Midi sträcker sig från Toulouse in till medelhavet.
En fascinerande utmaning.

Mellan 1539 och 1617 kommer diverse förslag kring hur man skulle lösa behovet att frakta gods utan att behöva segla runt Portugal och Spaniens kust för att nå medelhavet. Resorna den vägen var farliga och risken att möta pirater stora.  Inga av dessa förslag visade sig vara genomförbara.

År 1662 kommer dock Pierre-Paul Riquet med ett förslag om hur man kunde lösa behovet av vattentillförseln och bygga en kanal som skulle på ena sidan nå Toulouse och på andra sidan medelhavet. Han kunde lokalisera den perfekta punkten i ”la montagne noire” där man skulle kunna samla vatten från alla mindre vattendrag som kommer ner från bergen och leda det till en större sjö (lac de St Fereol) som ligger norr om Castenaudary ungefär halvvägs mellan Toulouse och Beziers. Därifrån skulle man kanalisera vattnet ner till själva ”canal du midi” som skulle grävas i 2 etapper.  Ser man på terrängens topografi förstår man att det skapade en stor mängd utmaningar som behövde lösas. Det var där Riquets förmåga att hitta ovanliga lösningar gjorde honom berömd. Projektet godkändes av dåvarande kung Ludvig den fjortonde (Louis XIV) .
För att finansiera hela projektet investerade Riquet själv en del av sin förmögenhet.


Arbetet kommer att ta 14 år. 12000 arbetare varav 700 kvinnor arbetar med konstruktionen och under 1681 når kanalen Beziers.

Pierre Paul Riquet kommer dock aldrig att kunna få se den avslutande delen av det otroliga projektet. Han dör 1680 i hög feber under arbetes gång.

Finns mer att läsa om denna fantastiska konstruktionen på:

http://www.plan-canal-du-midi.com/

De 9 slussarna i Fonsérances, alldeles utanför Beziers gör det möjligt att på en sträcka av 300 meter kommer ner/upp 21,5 m i nivåskillnad.

Malpas-tunneln

hör också till denna fantastiska ingenjörskonsten.
mellan 1679-1680 grävs denna tunnel för att kunna få kanalen att passera igenom ”la colline d’Ensérune”.  Det är då första gången man ger sig in på en sån lösning. Senare kommer man under samma ås att bygga ytterligare en tågtunnel som löper under canal du midi!

Så om ni är i området så kan vi definitivt rekommendera att njuta av en utflykt längst med kanalen.

En dag i Pezenas.

Pezenas en mindre stad med cirka 8200 invånare.
En dag i den gamla kärnan av staden är som att resa tillbaka till dess glansdagar under medeltiden fram till 1700-1800 talet. Hela den gamla delen som sträcker sig på 17 hektar mark är idag klassad som en miljö av hög historiskt värde.  En promenad genom den gamla delen av staden är fylld av referenser till kungar och andra adelsmän som satt sina spår i staden. Moliere levde också en kort stund här.

En minsann häftig historisk runda.

Franska grammatiken och accent circonflexe.

Hurra för Maria!

Som är så envis och arbetsam. Sedan en 7 veckor tillbaka får Maria privata lektioner av en jättegullig lärarinna 1,5 timme i veckan. Nelly som hon heter tar hand om några stycken svenskar och engelsktalande i byn.

Tanken är att på det sättet gjuta en grund som jag sedan kan bygga på när det är dags för att gå in i mer avancerade övningar.  Jag får väl på köpet en liten genomgång av mitt eget språk och hur man ska lära ut det vidare, vilket är bara bra.

Maria är väldigt ambitiös och strukturerad men Nelly tycker att jag däremot borde försöka skärpa mig och passa på att prata franska hemma åtminstone en kortare stund varje dag för att snabba på det hela.

Att kunna komma in i språket är viktigt vart man än kommer. Det är kul samtidigt att se hur vänliga och gulliga fransmännen vi träffar är. Man talar om för dem att Maria ännu inte kan språket så mycket men det bekymrar inte dem ett dugg, de bara pratar på och konstigt nog funkar det över förväntan.

Jag själv tar mig på bar gärning dagligen med att leta efter ord och börjar smått längta efter att få det här flytet man en gång hade… Det kommer nog snart 🙂

Jag borde själv plugga till exempel

les Règles De La Nouvelle Orthographe

och se om jag fattar varför man ska stava saker och ting annorlunda nuförtiden.

Inte nog med att vissa tycker att jag låter som någon som kommer från Belgien kommer de också att tycka att jag skriver som en kratta eller?

Exempel:
Användning av accenter var tydligen inte tillräckligt komplicerat förut nu ska man twista det ytterligare med accent aigu och grave och circonflexe!

événement blir évènement
réglementaire blir règlementaire
ils régleraient blir ils règleraient

Fråga mig om jag tycker det är vettigt eller inte. En belgare frågar man inte.

Å andra sidan verkar många ungdomar totalt strunta i hur saker och ting stavas och väljer en ”internetvänlig” stavelse typ Cékoi (vad är det? C’est quoi?) och man kan nog säga att språket som en klassbarriär består.

sommaren är kort (not) , det mesta regnar bort (not)

Sommaren dröjde faktiskt lite och maj månad var kanske lite svalare än vad man är van vid här nere men sedan blev det som bekant varmt inte bara här nere utan i hela Europa inklusive Sverige.

Det är dock nu i början på september som man märker den tydliga skillnaden mellan norra och södra Europa. Förr i tiden brukade man säga i Frankrike att det fanns en osynlig gräns vid Lyon. Allt som var norr om var präglad av nederbörd, grönska och kyligare nordiska klimatet medan de delar söder om hade detta typiska torrare kargare varmare söderklimatet.

Om man bortser från tider med Canicule som under en period har drabbat hela landet så finns fortfarande denna osynliga gränsen. Hos oss så visar det sig nu i form av ”svalare” morgnar/kvällar och nätter där termometern visar mellan 17 och 20 grader och soliga dagar där termometern stiger upp mot 30 grader.
Man måste lära sig att sätta på sig och ta av sig vid rätt tidpunkt under dagen.

För mig som inte solbadar eller söker mig till direkt sol på sommaren finns en ännu viktigare faktor för både livskvalité och hälsa och det är ljuset. Denna, för oss människor, så viktiga ingrediensen och det som vi saknar i Sverige under långa perioder av året om man nu inte bor långt norrut och får uppleva en del för korta dagar med snö och klar himmel.
Här nere blir tillgång av ljuset påtagligare ju längre in i höst och vinter man kommer. Det finns en kort period av ”tråkväder” men den övervägs av de långa perioder av ljus man får uppleva.

Längtan till ljuset var faktiskt  det som fick mig att söka mig söderut på 70-talet. Jag är uppväxt i Normandie och däruppe är det vackert på sitt sätt men det råder ett klimat som är väldigt styrt av Atlanten och engelska kanalen. Fuktigt, blåsigt och ofta molntäckt och grått. Ni som bott där eller i England under höst och vinter förstår vad jag menar…

Jag har skrivit tidigare om den nödlösning vi hade hemma i Stockholm när mörkret var som tyngst för själen. Terapilampan vid frukosten innan man kom ut i mörkret, tog tunnelbanan och satt sig vid sin arbetsplats tills det var dags att ta sig hem i mörkret. Terapilampan som under denna kvarten det tog att äta frukost kunde fylla våra trötta ögon med en dos av det ljuset som kroppen annars behöver. En sådan lampa ska kunna under en kvart förse oss med den dos av ljus som man får en normal solig dag och det ska göra oss mindre trötta och deprimerade, vilket annars är en vanlig symptom.

Detta slipper man när man lever i en miljö som förser oss med dagsljus/soljus i en tillräcklig stor mängd och det kan jag definitivt känna här. Det är en viktig faktor för välmåendet.

Monsieur Hulot och tjuren Ferdinand Macron.

Slowjournalen informerar:

Inte visste jag att monsieur Hulot hade blivit miljöminister i Frankrike innan jag kom hit.  Eller rättare sagt var han det fram till förra veckan där han annonserade att han skulle lägga av eftersom han ansåg att hans förslag inte blev lyhörda av tjuren Ferdinand Macron.

Macron lämnar beskivelser efter besvikelser och lär nog få det tufft framöver.

Syrah ,Mourvèdre, Carignan och berg av Schistes.

Att komma till Languedoc utan att få besöka en enda ”cave” och få vara med om en ”degustation” är att betrakta som omöjligt. Det kryllar av diverse små och stora vinodlare och det kan vara riktigt givande att få besöka några av dem och försöka få ett hum om hur vinet tillverkas och vad som skiljer dem åt.

I veckan var det ett besök på ”Chateau Grezan” som fick bli Kickis och Mattes introduktion i Languedocs vinerna. Slottet ligger bara några mil från Murviel.


Le chateau de Grezan är ursprungligen en gammal romersk villa som lockade förut de som gick den långa vandringen till St Jacques de Compostelle.

i slutet av 1200-talet togs det över av tempelriddarnas orden och blev ett centra för deras ”croisades”.

1824 bestämde en rik familj att återbygga ett slott med ”medeltidsinspiration”.

Idag är det förutom vintillverkning en plats för diverse olika konstnärliga evenemang oftast måleri eller fotoutställningar.

Kommer man till en ”degustation” oanmält såsom vi gjorde tas man emot väldigt vänligt och får möjlighet att i lugn o ro smaka på många olika sorters viner ut deras produktion, Allt från enklare viner i 6 euros klass till dyrare i uppemot 150 euros klass.


Det intressanta i området är att de flesta vinodlare har förbättrat sin process och satsar på kvalitetsviner. kvalité före kvantitet sedan en 20-30 år tillbaka.

Faugères området har också något säreget geologiskt. på de drygt 100 hektar som slottet använder för sin vinodling finner man en bergart som kallas för schistes.


Det speciella med berget är dess förmåga att samla på sig vatten underifrån och värme uppifrån. Denna magasineras och kommer vindruvorna till godo också under natten då deras mognadsprocess inte stannar av tack vare denna speciella förmågan.

Många olika druvor.

Många olika nyanser.

Under visningen hade vi en ”sidoutbildning” om roséviner. Eftersom dessa har blivit populära sommarviner ville vi höra om det har påverkat deras produktion men också hur de kom till.

Vi fick ställa oss framför kartan över vindruvsorterna och gissa vilka som används för rosétillverkning.

Nu är det så att röda druvor är de som används.  Man separerar druvskalet, kärnor och vätskan under processen. Sedan låter man det som ska bli rosé få ligga på en bädd av skal och kärnor. Det som sedan gör att rosévinet blir ljusare eller mörkare är hur länge ”vinet” får ligga. Ju längre desto rödare blir vinet.

Så vår värd kunde sammanfatta rosévinet som att det var ett ungt outvecklat rött vin, detta sagt utan någon värdering i ordet ”outvecklat”.

En vanlig dag i Languedoc.

Några miljoner år sedan och vi tar några crêpes på det.

Mattes och Kickis lilla snabbrunda genom Le Languedoc avslutades med lite geologistisk turism.
”La grotte de Clamouse”.

1945 upptäcktes denna fantastiska grottan av en grupp archeologer och geologer.

Mer om det finns i länken här:

https://www.clamouse.com/en/home/


Dagen avslutades med ett besök i en medeltidsby som ligger i närheten, Saint Guilhem le desert.
Både grottan och byn är mer än välbesökt av turister så här års på gott och ont.

Efter en 45 minuters promenad i grottan var alla jättehungriga och målet, förutom att passa på att se denna vackra byn, var att få en bit mat i magen.


Jag försökte få Matte att ta en tur längst med stigen som leder till den gamla fortifikation man ser högst upp på toppen här. Det är nämligen en fantastisk utsikt därifrån, det vet jag som orkade dit upp för fyrtio år sedan 🙂
Förslaget hamnade i förslagslådan…

Inte helt occitanskt fastnade vi hos en créperie från Bretagne. Tempot var mer än vad till och med jag som kallar mig ”slow” kunde finna OK… men den som hade creperiet såg himla trevlig ut och nogrann var han och galetterna/crepes var helt ok men ingen av oss förstod hur han kunde få till det ekonomiskt när han hade ett så litet ställe som inte rymde mer än 6-7 bord… Det blev inte många crepes tilverkade i timmen 🙂

En vanlig dag i Languedoc.

Besök hos Noilly Prat.

Noilly Prat är en känd dryck som har som direkt konkurrent en annan känd dryck nämligen Martini.

Noilly Prat startade sin bana i Lyon.
1813 börjar Joseph Noilly, som då var i  vin- och likörbranschen, skapa det som blir det första franska receptet på en ny Vermouth.

1850 flyttar de sin tillverkning till Marseillan och Louis Noilly utvecklar företaget vidare tillsammans med Claudius Prat, maken till dottern Anne Rosine.

En, i sammanhanget, intressant händelse är att dottern Anne Rosine kommer att ta över ledningen av företaget 1865 efter Louis Noillys och maken Claudius Prats död. En ganska ovanlig företeelse på den tiden.

Eftermiddagen ägnades åt en intressant guidad tur. Dessa görs på både franska och engelska och avslutas med en provning av de olika sorterna, Extra torr, Classic, Rött och Ambré, alla med egna karaktärer utifrån deras tillverkningsprocess och hur de smaksätts med olika kryddor och herbes.

En vanlig dag i Languedoc.

Utflykt till Roquebrun och Olargues

När vi nu fick besök av våra goda vänner Kicki och Matte så var det början på en liten guidning av vad området bjuder.
Denna dag var slutmålet ”Le lac du Salagou” men eftersom denna är redan avhandlat här på bloggen så kommer hätr några bilder på vår väg dit.

En paus i Roquebrun, en liten vacker by med fötterna i Orb.


Lunch i Olargues som nästa mål.
”Les fleurs d’Olargues” är verkligen en krog att rekommendera. Ambitionsnivån när det gäller kvalitén på råvaror, tillagning och uppläggning visar på mål som dessutom håller måttet. Trevlig personal hos denna danska restaurang.
3-rätters meny för 25 euros per person och lite dyrare viner än på andra ställen. En angenäm lunch på ute terrassen under parasol  och med floden Orb som passerar genom byn.


Nedre terrassen närmast floden med restaurangens egen odling av grönsaker och diverse kryddor.


En vanlig dag i Languedoc.

En dag i Agde.

Ett besök i den gamla historiska delen av Agde är som en fröjd om man jagar sköna vyer och fantasieggande detaljer.
Den lilla staden kryllar av historia som finns inbakat i dessa husväggar. Jag låter bilderna berätta sin egen saga.


”Cette voie finit en escalier”… En gullig information som talar om att den här lilla gatstumpen i pilens riktning avslutas med en trappa. ”


Dagen avlutades med fyllda galetter och cidre brut från Bretagne. Inte riktigt occitanskt men väldigt gott. Ägarparet har haft creperiet i 25 år och kom själva från Carnac i Bretagne.

Ännu en vanlig dag i Languedoc.