Det är kanske dags för oss?

Det är kanske dags för oss alla att våga säga det!
Vi lever i en värld där rasismen accepteras i smyg. Inte den rasism som man förknipper med Ku Klux Klan eller SD utan istället en lömsk smygrasism som har funnits länge som en bakomliggande slöja omkring oss alla.

Folk är ”inte rasister men” de tittar snett på de där ”zigenartjejerna med stora klänningar som kan gömma en massa stöldgods”…
De frågar ”snällt och nyfiket” den svarta pojken varifrån han kommer (han är som född på söder). De tycker att det en överdriven debatt när man talar om att man inte bör kalla chokladbollar för nxxxxbollar.

Alla vet ”hur finnarna är när de dricker och slåss”.
Alla vet att ”alla fransmän käkar grodor”.
Alla vet att ”greker är lata och bara sitter på caféer, spelar boule
och sover siesta.”
Alla vet att afrikaner har aids och gitarrer gjorda i Mexico inte kan vara lika fina som de gjorda på andra sidan gränsen i USA, och så vidare…

Vi orkar inte ens reagera på sånt när det sägs för de är en del av våra djupt inrotade traditionella/nationella tankar… Vår egen gemensamma ryggsäck. Man bär med sig en massa fördomar om folk och raser som har funnits puttrande i våra samhällen… Vi bär dem med oss för att de har varit en del av vår uppväxt oavsett om man kommer från en liberal eller rasistisk miljö.

Detta är grogrunden till varför Sverige Demokraterna får fotfäste när det är dags att finna syndabockar för våra tillkortakommanden.

Det är bara med att vara extremt tydlig att rasismen inte får leva fritt i en frisk demokrati som vi kommer att få bukt med den jakt som pågår idag. Denna inställning kan inte fyllas av en massa kompromisser och undantag, det är en absolut primär grundregel för allas rätt till frihet, jämlikhet och broderskap.

Det är ett jobb vi alla är skyldiga att jobba för om vi vill ha en värld med
öppna och fria människor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − tretton =